Blodsockret mäts antingen genom ett stick i fingret (kapillärt) eller från en ven i armvecket eller handryggen (venöst). Ett normalt blodsockervärde ligger på mellan 4,2-ca 6,0 mmol/l. Det finns olika sätt att mäta blodsockervärdet i blodet för att ställa diagnosen diabetes.

Fastande (efter minst 8 timmars fasta)

Om blodsockervärdet är mer än 7 mmol/l och man samtidigt har kraftiga diabetessymtom betyder det diabetes. Om man inte har några diabetessymtom behövs två fasteglukosvärden över eller lika med 7 mmol/l tagna två olika dagar för diagnosen diabetes.

Icke fastande när som helst på dagen

Tar man ett blodprov när som helst på dagen, och har ett enstaka blodsocker på 11,1 mmol/l (venöst) alternativt 12,2 mmol/l (kapillärt) eller högre kan diagnosen ändå ställas om man samtidigt har starka typiska symtom på diabetes. Om man inte har typiska symtom måste blodsockret tas om en andra gång vid ett nytt tillfälle.

Läs med om symtom vid typ 1-diabetes

Läs mer om symtom vid typ 2-diabetes

Sockerbelastningstest
 

Gör man ett sockerbelastningstest (kallas även glukosbelastningstest och förkortas OGTT) så dricker man 75 g druvsocker på fastande mage och mäter sedan blodsockret efter 2 timmar. Om blodsockret ligger över 11,1 mmol/l (venöst) eller 12,2 mmol/l (kapillärt) i kombination med typiska diabetessymtom anses man ha diabetes. Om man inte har de typiska symtomen behöver även OGTT tas om vid annat tillfälle för att bekräfta diabetesdiagnosen.

För att få ytterligare information om diabetes samt att skilja på typ 1- och 2-diabetes tar man oftast några blodprover till.

HbA1c
 

HbA1c är ett mått på hur blodsockret har varit i medeltal de senaste 6-8 veckorna, och är en viktig parameter att följa under hela förloppet av diabetessjukdomen.

Vid insjuknandet av diabetes kan HbA1c ge en fingervisning om hur länge diabetessjukdomen förekommit. Har man högt HbA1c och halvhögt fasteblodsocker kan det röra sig om en typ 2-diabetes, medan höga blodsockervärden i kombination med lägre HbA1c talar mer för typ 1-diabetes.

C-peptid
 

C-peptid är en nerbrytningsprodukt av insulin som kan mätas för att hjälpa till att bestämma vilken typ av diabetes det rör sig om. Höga halter av C-peptid och samtidigt högt blodsockervärde talar mer för typ 2-diabetes (då man vid typ 1-diabetes saknar egenproducerat insulin).

Antikroppar
 

Diabetesspecifika autoantikroppar mot olika ämnen i de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln (till exempel GAD, IA-2) finns hos alla patienter med typ 1-diabetes, och är en god hjälp för att ställa diagnos. Hos nyinsjuknade vuxna kan dock autoantikropparna ibland uppkomma först efter ett år, och särskilt vid LADA - Latent Autoimmune Diabetes of the Adult.

Läs mer om olika former av diabetes 

Syra och saltbalans

Särskilt vid typ 1-diabetes är syra- och saltbalansen i blodet förändrad, men förändringar uppkommer även hos personer med typ 2-diabetes som haft sin sjukdom under en längre tid. Förändringsgraden visar hur dålig patienten är vid insjuknandet och hjälper läkaren att besluta om vårdnivå och behandling.

Ketoner i blodet är ett tecken på insulinbrist och uppkommer huvudsakligen vid typ 1-diabetes.

Läs mer om ketoner och urinprov 

Läs mer om högt blodsockervärde 

Läs mer om lågt blodsockervärde